Jag behöver nog börja jobba!

Jo, det gör jag verkligen. Inte för att jag tycker att det är hemskt att vara ledig ,inte alls, det är bara det att min riktiga personlighet visar sig nu.

Jag har tydligen inga som helst problem med att göra INGENTING på dagarna.

Alltså, jag har ju bara varit själv hemma två dagar men ändå... (för när Niclas är hemma hittar vi ju ändå på lite att göra)

Det här känns faktiskt lite pinigt.

Det är ju så att man skall enligt normen stiga upp tidigt (inte klockan 11.)Det är fint.

Gå och lägga sig i normal tid (inte klockan 2.)Det är fint.

Däremellan ska man ju helst göra en massa saker. Nyttiga eller kreativa.

Men jag vill ju inte. Jag vill slappa.

Min kompis V var sjukskriven för inte länge sen. Bara två veckor men hon var inte förkyld. Det var annat. Hon var alltså pigg i huvudet. Det tog en vecka för henne att varva ner.

Jag berättade för henne hur det låg till med mig och hon sa bara "men vad skönt" och "då kanske du behöver det efter hösten".

Men det värsta är att jag inte tror att jag behöver det, jag tror att det är så här jag fungerar och jag blir lite skrämd.

Jag skulle kunna leva ett helt liv utan att få något vettigt gjort alltså?! Hjälp.