Det är ju faktiskt ett under utan dess like att jag frivilligt går och får en nål instucken i min kropp.
Inte nog med det så kommer jag att gå dit om fyra veckor och göra samma sak igen.
Det ni!
Det ni!
Om jag skall vara helt ärlig så är det tre personer till jag har att tacka att jag kom iväg:
En fd. lärare till mig som blev biten av ett odjur och JÄTTESJUK.
Min Bästa som vill mitt bästa.
Min Bästa som vill mitt bästa.
Susanne som var så go och höll mig i handen när de hackade i mig.
Nästa gång går jag själv för jag var så duktig denna gång och blev inte det minsta snurrig i huvudet.
Nu ska vi se på film:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar